Jag är en kändis!

Det känns det som i alla fall, för mamma har filmat mig när jag leker och nu har hon lagt upp filmen på Youtube! Alla kan se mig, jag är en stjärna! Kolla in bara! ;)

http://www.youtube.com/watch?v=f_hYcd_ILhk&feature=youtu.be

Pust och stön!

Ni skulle bara veta vilka jobbiga två dagar jag har haft! Igår lurades jag in i en låda med galler för att sedan bäras iväg i vad som kändes som flera mil tills vi slutligen kom fram till en stor byggnad. Vi gick in och sedan satt vi där och väntade i säkert tre dagar tills en lång man med mörk röst släppte in oss i ett rum. Väl där inne började han klämma och känna på mig, och lyste mig i ögonen gjorde han också så jag nästan blev blind. Och sedan fick jag inte ens hoppa ner från bordet när jag ville sträcka på benen! 

Mannen, som var en djurdoktor, sa i alla fall att det inte var något fel på mig utan jag bara hade haft en liten släng av kattsnuva och att mina ögon snart skulle sluta rinna och nosen skulle sluta klia. Inga fler ögondroppar för mig, woho!

Idag så hade mamma boendestöd som hjälper henne att hålla rent här hemma ibland. Det var kul att träffa en ny människa, särskilt en som hade en sådan rolig kofta att klättra på. Hur som helst så skötte jag mig fint, jag strök mig mot både henne och mamma och delade med mig av min doft, när mamma plötsligt går och plockar fram snabeldraken! Och stackars lilla jag, som hatar den där hemska saken så, hade inget annat val än att springa och gömma mig under soffan. Den lät så fruktansvärt och den förföljde mig vart jag än var, och jag var så rädd! 

Som tur är så dog den till slut och mamma gav mig en godbit att äta på, och snart så kändes allt bättre :)

Mjau och hej! / Nelson

Hallå där!

Vad roligt att du ville titta in!

Mitt namn är Nelson Grützelius och jag är en Norsk Skogskatt. Mamma säger att mitt "uppfödarnamn" är Presley, men jag gillar mitt nya namn bättre. Jag föddes för ungefär fyra månader sedan hos en snäll familj utanför Alvesta, och sedan kom mamma och hämtade hem mig. I den här bloggen tänker jag skriva om mitt liv som katt, från att vara kattunge till vuxen man. 

Just nu lever jag som innekatt och jag lär mig snabbt hur livet fungerar här hemma, som till exempel att man ska bajsa i lådan med tak, äta och dricka ur de blåa skålarna i köket och undvika vattnet i duschen till varje pris! Jag älskar de stora människorna väldigt mycket och jag tycker om att leka och gosa med dem, även om de ibland har svårt att förstå när jag mitt i leken eller goset inte vill mera. Människor är allt bra dumma, eller hur?

Hur som helst har jag inte tid att blogga mer nu, jag har en lång päls att tvätta och det tar sådan otrolig tid!

Godnatt ni där ute! / Nelson